Staden byggde om Lindhagensgatan före bostäderna i nordvästra Kungsholmen, och gjorde det medvetet. Gatan går rakt genom stadsdelen, från Lindhagensplan i ena änden till vattnet vid Hornsbergs strand i den andra, och kvarteren runt omkring ligger några minuters promenad bort. Att den ser ut som den gör, med en trädplantering i mitten, är resultatet av ett gatubygge som skrevs upp till mer än dubbelt så mycket som staden först hade beslutat om.
Från Lindhagensplan ner till vattnet
Stockholms stad kallar Lindhagensgatan för huvudaxeln genom utvecklingsområdet och anger den till 1,2 kilometer inom projektområdets gränser. När gatan skulle byggas om delades sträckan in i tre etapper, och den indelningen är fortfarande den enklaste kartan över gatan: först Lindhagensplan fram till Kellgrensgatan, sedan Kellgrensgatan fram till Hornsbergsvägen, och sist den kortaste biten från Hornsbergsvägen ner till Hornsbergs strand.
Bland tvärgatorna du möter på vägen finns Kellgrensgatan, som ligger uppe vid Essingeledens ramper, samt Strandbergsgatan, Franzéngatan och Nordenflychtsvägen. Mellan de två sistnämnda ligger fyra kvarter som staden räknar till Hornsbergs strand. Den sista etappen av ombyggnaden blev klar först 2010, i samband med att Moa Martinsons torg byggdes. Vilka torget och gatorna runt omkring är uppkallade efter har vi samlat i guiden Personerna bakom Hornsbergs gator och torg. Gatan själv bär namn efter juristen och stadsplaneraren Albert Lindhagen, som Lindhagenplanen för Stockholms gatureglering också är uppkallad efter.
Gatan som var ett industriområdes genomfart
Fram till 2000-talet var Lindhagensgatan en genomfartsgata i ett slitet industriområde, full av ledningar som lagts ner under lång tid och dokumenterats slarvigt. Så beskrivs den i stadens eget underlag. Programmet för nordvästra Kungsholmen godkändes i januari 2002, och staden valde medvetet att bygga om gatan tidigt, före bostäderna, för att visa vad ambitionen med området var. Den bedömningen står kvar i stadens slutredovisning av ombyggnaden: gatubygget blev katalysatorn för resten av stadsdelen.
Projekteringen gjordes 2001. Skanska tog den första etappen och började sommaren 2004, ett arbete som enligt avtalet skulle vara klart hösten 2005 men drog ut till hösten 2006 sedan samarbetet hakat upp sig. Staden fick ekonomisk kompensation för förseningen. PEAB tog den andra etappen, den mest komplicerade av de tre, och den gick betydligt bättre. Resultatet är den esplanadform som fortfarande präglar gatan, med trädplantering i mitten, träd längs de nya gång- och cykelbanorna och ny belysning.
Gatu- och fastighetsnämnden beslutade i januari 2003 om 80 miljoner kronor. I oktober 2005 höjdes beloppet till 126 miljoner, motsvarande 144 miljoner i 2007 års prisnivå. När etapp ett och två slutredovisades hösten 2007 skrevs hela projektet upp till 186 miljoner kronor. Skälen som staden angav: markföroreningar som inte gick att förutse, ledningar i drift som saknades på ledningskartorna och stigande entreprenadpriser. Knappt 48 miljoner skulle komma tillbaka som gatukostnadsersättning från fastighetsägarna längs gatan och som bidrag från ledningsbolagen.
Exploateringskontoret formulerade problemet rakt: det går inte att i förväg fastställa vad som ligger dolt i en gammal gata där ledningsgravar och konstruktioner ligger ovanpå varandra. Slår man ut hela projektsumman på 1,2 kilometer, vilket är en grov räkneövning eftersom etapperna varken var lika långa eller lika svåra, hamnar man på ungefär 155 000 kronor per meter gata. Från första spadtaget till sista etappen gick det sex år.
Motet vid Essingeleden tillhör staten
Där Essingeleden går på bro över Lindhagensgatan ligger trafikplats Lindhagensgatan, som också kallas Kristinebergsmotet. Trafikplatsen hör till Essingeleden, som är statlig väg med Trafikverket som väghållare, och redan 2004 tecknade staden ett avtal som innebar att staden själv skulle bekosta hela ombyggnaden av trafikplatsen. Den gamla trafikplatsen tog stor yta i anspråk, yta som staden ville bebygga på Kristinebergshöjden.
I genomförandebeslutet från 2011 räknade staden med 400 miljoner kronor för trafikplatsen, varav 354 miljoner var stadens medfinansiering av en anläggning där någon annan är huvudman. Det är en budgetsiffra från 2011, medan gatuombyggnadens summa är ett utfall som redovisades 2007. Även med det förbehållet är beloppet för en enda trafikplats större än det för hela gatuombyggnaden, och storleksordningen säger något om vad anslutningen till motorvägen betydde för kalkylen.
Runt gatan: kajen, kvarteren och det som byggs
Restaurangerna och uteserveringarna finns nere vid kajen längs Hornsbergs strand, inte på Lindhagensgatan, och dem har vi samlat i guiden om restauranger vid Hornsbergs strand. Behöver du i stället orientera dig bland husnummer, kvarter och kollektivtrafik finns den praktiska genomgången i Hitta i Hornsberg.
Gatan är heller inte färdigbyggd. Flera av de kvarter som ska möta den är fortfarande detaljplaner eller byggarbetsplatser, och minst ett av dem har en stor huvudentré planerad just mot Lindhagensgatan. Vad som är beslutat, överklagat och påbörjat håller vi löpande reda på i översikten över aktuella utvecklingsprojekt i Hornsberg. Bakgrunden till hela omvandlingen finns hos Stockholms stads sida om Västra Kungsholmen, som beskriver området som en av innerstadens sista stora utbyggnader.
Fartguppen som kom 2021
Den senaste större förändringen på gatan är liten till formatet men märks varje gång du kör där. Under andra halvåret 2021 byggde trafikkontoret om 4 platser längs Lindhagensgatan, på sträckan mellan korsningen med Franzéngatan och korsningen med Nordenflychtsvägen. På varje plats kom fartgupp av den typ som kallas busskuddar, plus breddade gångbanor vid övergångsställena, sammanlagt 12 till 13 åtgärder. Syftet var att fler skulle hålla hastighetsgränsen, som staden anger till 30 kilometer i timmen på sträckan. Arbetet blev klart i november 2021, med PEAB som entreprenör, och finns dokumenterat i stadens projektbeskrivning.
Det säger något om vad gatan har blivit. En genomfart i ett industriområde behöver inga busskuddar, eftersom det knappast finns någon som går över den. Gupp och breddade gångbanor, 12 till 13 stycken på den sträckan, bygger man på en gata där folk bor, handlar och tar sig till förskolan. Det är den gatan Lindhagensgatan är i dag.