Hornsberg har varit malmgård, sockerbruk, bryggeri, bussgarage och asfaltverk innan det blev bostadskvarter. Kedjan är obruten från 1640-talet till 2000-talet, och den förklarar både varför husen vänder sig mot vattnet och varför kvarteren heter Glädjen, Lyckan och Paradiset. Byggnaderna är borta, men kvarteren, kajen och namnen på husen bär spåren efter dem.
Kronologin över udden
| När | Vad som hände |
|---|---|
| 1640-talet | Egendomen Hornsberg anläggs, samtidigt med Kristineberg, Rålambshov och Marieberg |
| 1650-talet | Jean de la Vallée ritar ett slott åt fältmarskalken Gustaf Horn. Stadsdelen får sitt namn efter det |
| 1759 | Ägorna mäts upp när fabrikören Anders Gnospelius säljer egendomen till handelsmannen Johan Philip Möller |
| 1772 | Ny uppmätning, som redovisar sockerbruket på ägorna |
| 1876 | Tomt AB Hornsberg köper marken för att bygga en villastad |
| 1885 till 1887 | Villastadsplanen presenteras och stadsplanen ändras. Ingen tomt blir såld |
| 1890 | AB Stora Bryggeriet bildas och skaffar tomt i Hornsberg |
| Årsskiftet 1891 till 1892 | Bryggeriet tas i bruk |
| 1910 | Konkurs. AB Stockholms Bryggerier köper anläggningen |
| 1932 | Hornsbergs bussgarage invigs. Södra garagehallen är ritad 1931, den norra är ritad 1938 |
| 1946 | Kabi startar som dotterföretag till AB Stockholms Bryggerier |
| 1979 till 1980 | Malttillverkningen upphör och Kabi tar över samtliga byggnader |
| 2004 | Stadens plan för ett nytt asfaltverk i Västberga går på remiss, för att ge plats åt bostäder på Hornsberg |
Slottet som gav udden sitt namn
Hela västra Kungsholmen var länge öppen mark med skog och bete, kallad Stadshagen. Under 1640-talet styckades de fyra stora egendomarna ut, Hornsberg, Kristineberg, Rålambshov och Marieberg, och det är den indelningen som alla senare kartor utgår från. Grannegendomen har vi skrivit om i guiden till Kristinebergs slottspark och Uggleparken.
Enligt Stadsmuseet har stadsdelen fått namn efter det slott Jean de la Vallée ritade för fältmarskalken Gustaf Horn på 1650-talet, och det slottet revs på 1890-talet. Stockholmskällan placerar Stora Hornsberg i nuvarande kvarteret Munterheten. Av slottet finns inget kvar att titta på. Namnet på hela udden är dess enda spår.
Sockerbruket kom före bryggeriet
Industrin på Hornsberg är mer än hundra år äldre än bryggeriet, och två kartor i Stadsarkivet visar det. Den ena är en uppmätning från den 21 mars 1759, gjord av stadsingenjören Magnus Torslund, med anledning av att handelsmannen Johan Philip Möller köpt fastigheten för 90 000 daler kopparmynt av fabrikören Anders Gnospelius. Den andra är en uppmätning från oktober 1772, utförd av Hieronymus von der Burg på Möllers uppdrag, och den innehåller enligt Stadsarkivets egen beskrivning uppgifter om det på ägorna belägna sockerbruket.
Sockerbruket stod kvar långt efter att bryggeriet byggts. I Stadsmuseets arkiv finns ett foto av A. Malmström från perioden 1901 till 1922 med bildtexten ”Stora Bryggeriet från norr. Till vänster Hornsbergs sockerbruk”. De två anläggningarna låg alltså granne med varandra.
Ett bomullstryckeri brukar nämnas som platsens allra första industri. I Stadsarkivets och Stadsmuseets material är det däremot sockerbruket som går att belägga. Kartan från 1759 kallar säljaren fabrikör utan att skriva ut vad han tillverkade, och i Stockholmskällan finns ingen post som placerar ett bomullstryckeri eller en bomullsfabrik på Hornsberg. De kattuntryckerier och kattunfabriker arkivet pekar ut låg på andra håll: Stora Fågelsången i Gröndal, Heleneborg på Södermalm och Stora Katrineberg i Liljeholmen. Närmast Hornsberg kommer kvarteret Kattuntryckeriet i Marieberg, som har fått sitt namn efter ett. Även Om Hornsberg börjar industrihistorien med sockerbruket på 1772 års karta.
Bryggeriet blev uddens största byggprojekt
AB Stora Bryggeriet bildades 1890 och tog sin anläggning i bruk kring årsskiftet 1891 till 1892, uppe vid Lindhagensgatan och inte nere vid vattnet. Enligt Stadsmuseet var det förmodligen det största byggnadsföretaget inom svensk bryggeribransch före Pripps nya anläggning på 1960- och 1970-talen. Bolaget gick i konkurs 1910, AB Stockholms Bryggerier köpte anläggningen och tillverkade malt här till årsskiftet 1979 till 1980, varefter läkemedelsföretaget Kabi tog över samtliga byggnader.
Byggnaden, arkitekterna, produktionssiffrorna och det fasadparti som står kvar i dag går vi igenom i Stora Bryggeriet på Hornsberg.
Bussgaraget blev en av funktionalismens portalbyggnader
Nästa stora byggnad kom 1932. AB Stockholms Spårvägar lät Eskil Sundahl, chef för Kooperativa förbundets arkitekt- och ingenjörsbyrå, rita ett bussgarage i hörnet av Nordenflychtsvägen och Lindhagensgatan. Det byggdes i två omgångar. Södra garagehallen ritades 1931 och invigdes året därpå, och den norra ritades först 1938 och blev något större än den södra.
Båda var välvda hallar som bars upp av järnbågar med 55 respektive 62 meters spännvidd, utan pelare i mitten, och anläggningen räknades tillsammans med Lumafabriken och Slussen till den svenska funktionalismens portalbyggnader. Adressen var Nordenflychtsvägen 46 till 56 och Lindhagensgatan 109 till 121, fastigheten Kristinebergs slott 10. Det är den tomt som nu blir Hornsbergskvarteren.
Asfaltverket höll tillbaka bostäderna
Det sista industriinslaget var ett asfaltverk, och stadens egna handlingar visar hur länge det höll tillbaka bostäderna. I mars 2003 behandlade gatu- och fastighetsnämnden två ärenden efter varandra på samma föredragningslista: en redovisning av alternativa nya lägen för asfaltverket på Kungsholmen, och detaljplanen för kvarteret Kojan vid Hornsbergs Strand.
Året därpå skrev gatu- och fastighetskontoret rakt ut vad saken gällde. Syftet med den nya detaljplanen vid kvarteret Drivremmen i Västberga var att Peabs asfaltverk vid Hornsberg kunde tas bort och därmed ge plats för 1 100 nya lägenheter. Staden hade dessutom, när Stockholm Entreprenad AB såldes till Peab, förbundit sig att till bolaget på marknadsmässiga villkor överlåta eller upplåta mark för ett nytt asfaltverk. Båda vägarna hölls öppna länge. När tomten i Västberga var klar i april 2005 föreslog kontoret ett optionsavtal med Peab som täckte både ett framtida köp och ett nytt tomträttsavtal.
Kvarteren är inte uppkallade efter industrin
Här kommer den vändning som förvånar de flesta som bor i kvarteren. Namnen Glädjen, Lyckan, Paradiset och Kojan har ingenting med bryggeriet eller sockerbruket att göra. Glädjen, Lyckan och Paradiset är resterna av en villastad som aldrig byggdes, och Kojan är ett senare tillkommet namn ur samma kategori.
Den första stadsplanen för västra Kungsholmen fastställdes 1880 och stannade till största delen på papperet. Sju år senare kom nästa ändring, sedan Tomt AB Hornsberg köpt egendomen Stora Hornsberg 1876 för att anlägga vad bolaget självt kallade en villastad i parkstil med slingrande gator. Planen hade presenterats 1885 med kartor, förslagsritningar till tre typhus i olika prislägen och en stor färglitografi av området i fågelperspektiv, med tornprydda villor i bibehållen skog. Stadsingenjören varnade tidigt: ”För att komma ut till den föreslagna villastaden måste man passera alla arbetarkvarteren på Kungsholmen och till närmsta grannar få fabriker med deras arbetarbostäder.”
Han fick rätt. Bolaget fick inte en enda tomt såld, trots att man efter några år uppförde ett par visningsvillor. Slutet blev att staden köpte området för att omreglera marken till fabrikstomter. Själva stadsplanen ändrades däremot inte igen förrän på 1930-talet, när det tänkta villaområdet i stället blev industriområde. I Stadsarkivets artikel om kvartersnamnen på västra Kungsholmen sammanfattar Carl Magnus Rosell det så här: det enda minnet av villastaden är just kvartersnamnen Stugan, Tjället, Lustgården, Fristaden, Glädjen, Lyckan och Paradiset, och Kojan vid Ulvsundasjön är ett senare tillkommet namn av samma kategori.
Kvarteret Kojan är det namn stadens handlingar använde när planarbetet för bostadsområdet vid Hornsbergs Strand pågick i början av 2000-talet. Bor du i de nya husen vid vattnet bor du alltså på en adress vars namnkategori kommer ur ett misslyckat villaprojekt från 1880-talet, inte ur industrin som byggdes i stället.
Gatorna följer en helt annan kategori. De är uppkallade efter svenska författare, och personerna bakom dem har vi samlat i guiden Personerna bakom Hornsbergs gator och torg.
Så går du längs kajen och ser var det låg
Uppe vid Lindhagensgatan 133 låg bryggeriet, och där sitter det enda synliga spåret av det: en stallfasad ritad av Kasper Salin, inbyggd i ett kontorshus. Gå därifrån längs Lindhagensgatan mot Nordenflychtsvägen och Essingeleden. Byggarbetsplatsen där, mellan gatorna, är bussdepåns gamla tomt.
Fortsätt ner till vattnet. Strandkanten är delvis anlagd. I hamnstyrelsens arkiv hos Stadsarkivet finns ett foto av Hornsbergskajen efter utbyggnaden, taget hösten 1938, och ett från 1965 som visar muddring utanför den gamla kajen sedan kajen flyttats ut. Kajen byggdes alltså ut på 1930-talet, det muddrades utanför den gamla kajen 1965 och strandparken är anlagd på utfylld mark.
Hur du hittar mellan gatorna beskriver vi i Hitta i Hornsberg, och hela stadsdelens bakgrund finns i Om Hornsberg.
Kvar av industriepoken finns alltså nästan ingenting att ta på. Men kartorna över sockerbrukets ägor ligger i Stadsarkivet, och kvartersnamnen står på husen. Bryggeriets egna fotografier från 1895 ligger fritt i Stockholmskällan, och dem går vi igenom i Stora Bryggeriet på Hornsberg.
Senast faktagranskad: 29 augusti 2026